Hållbart betyder mer än du tror
Du ligger där i stolen. Lampan bländar lite, sugen väser i mungipan och du hör det där borrljudet som alla känner igen. Sedan blir det tyst. Tandläkaren säger något om att hålet är rent och att det är dags att fylla. Men med vad?
De flesta av oss frågar aldrig. Vi vill bara bli klara, känna efter med tungan att det inte finns någon vass kant och sedan gå ut i solen igen med en halvt bedövad läpp. Det är förståeligt. Men materialet som hamnar i din tand kommer att sitta där i många år, kanske decennier. Det är värt några minuters eftertanke.
När vi pratar om hållbara materialval vid karies handlar det om tre saker samtidigt. Hur länge fyllningen håller. Hur väl kroppen tolererar den. Och vilket avtryck den lämnar på miljön, både när den tillverkas och när den en dag ska bytas ut. Faktum är att de tre sakerna inte alltid går hand i hand. Och det är just där det blir intressant.
Amalgamet som försvann
Har du gråsvarta fyllningar i kindtänderna? Då är du förmodligen född före nittiotalet. Amalgam var standard i Sverige under väldigt lång tid. Det var billigt, slitstarkt och lätt att arbeta med. Problemet var kvicksilvret.
Kvicksilver är en tungmetall som inte bryts ner i naturen. Det hamnade i avloppen från tandvårdskliniker, i slammet från reningsverken och vid kremering i luften. Sverige var tidigt ute och fasade ut materialet, och sedan 2009 är det i princip förbjudet att använda amalgam här. Numera gäller ett förbud i hela EU.
Men vet du vad? Det betyder inte att du måste rusa iväg och borra ut alla gamla fyllningar. Ett intakt amalgam som sitter stadigt är ofta bättre att låta vara. Varje gång en tand borras förlorar den lite frisk substans, och en tand blir aldrig starkare av att lagas om. Det mest hållbara beslutet kan alltså vara att inte göra någonting alls. Ibland är det så enkelt.
Komposit, dagens arbetshäst
Idag är det komposit som gäller i de allra flesta fall. Det är ett tandfärgat plastmaterial fyllt med små partiklar av glas eller keramik. Tandläkaren lägger det i tunna lager och härdar varje lager med en blå lampa. Det är den där lampan du kanske sett lysa några sekunder i taget, ofta med en liten orange skärm framför.
Komposit har en stor fördel som sällan nämns. Det fäster mot tanden med lim. Det låter kanske tråkigt, men det är revolutionerande. Med amalgam behövde tandläkaren borra ut ett hål med en viss form så att fyllningen satt fast mekaniskt, som en kil. Med komposit räcker det att ta bort just det som är angripet. Mindre borrning. Mer kvar av din egen tand.
Hållbarheten då? En välgjord kompositfyllning håller ofta tio år eller längre, beroende på storlek, var i munnen den sitter och hur du tar hand om dina tänder. Biter du ihop hårt på nätterna eller dricker läsk till lunch varje dag kortar du livslängden. Det är ingen hemlighet.
Och miljöaspekten? Komposit är inte helt problemfritt. Det är trots allt plast, och slipdammet från gamla fyllningar ska tas om hand ordentligt. Men jämfört med kvicksilver är det ett avsevärt mindre bekymmer, och moderna kliniker har avskiljare och rutiner för just detta.
Glasjonomer och keramik, två specialister
Komposit är inte svaret på allt. Ibland passar andra material bättre.
Glasjonomer är ett lite blygsammare material, ofta något mattare i ytan. Det är inte lika slitstarkt som komposit, men det har ett trick i rockärmen. Det släpper ut fluor under lång tid. Därför används det gärna i mjölktänder hos barn, där fyllningen ändå bara behöver hålla tills tanden lossnar. Det är också ett bra val vid rotkaries hos äldre, där tandhalsarna blivit blottade och det är svårt att hålla området torrt under behandlingen. Glasjonomer förlåter lite fukt. Komposit gör det inte.
Keramik ligger i andra änden av skalan. Här pratar vi om inlägg eller kronor som tillverkas utanför munnen, ibland fräst direkt på kliniken med datorstyrd teknik. Keramik är hårt, glansigt och nästan omöjligt att skilja från en riktig tand. Det missfärgas inte av kaffe och rödvin på samma sätt som plast kan göra med åren. Det håller länge. Ofta väldigt länge.
Nackdelen är priset, och att det kräver mer bortslipning av tanden än en vanlig fyllning. Keramik blir därför aktuellt först när skadan är stor, till exempel när en kindtand har en jättefyllning som börjat spricka. Då kan ett keramiskt inlägg vara det som räddar tanden från att behöva dras ut helt.
Guld förtjänar också en kort mening. Det är fortfarande ett av de mest biokompatibla och långlivade materialen som finns, men det används sällan idag, mest av estetiska och ekonomiska skäl.
Den mest hållbara fyllningen är den som aldrig behövs
Här kommer den obekväma sanningen. Det spelar ingen roll hur fint materialet är om du ändå får nya hål om två år.
Varje fyllning är en kompromiss. Kanten mellan fyllningsmaterialet och tanden är en svag punkt där nya bakterier gärna tar fäste. När fyllningen så småningom ska bytas tas det alltid lite mer av tanden. Fyllningen blir större. Och större. Tandläkare pratar ibland om en restaureringscykel, där en liten fyllning i tjugoårsåldern kan sluta som en krona i sextioårsåldern.
Därför har svensk tandvård börjat tänka annorlunda. Ett tidigt kariesangrepp som bara sitter i emaljen behöver inte alltid borras. Det kan ofta stoppas med fluorlack, bättre munhygien och ändrade matvanor. Tandläkaren följer det på röntgen, år efter år. Står det still? Då har ni vunnit. Utan en enda droppe komposit.
Det här är hållbarhet på riktigt. Mindre material, mindre avfall, färre besök och framför allt mer av din egen tand kvar. Och det bästa av allt är att det mesta av jobbet sker hemma vid ditt eget handfat, med en tandborste, lite fluortandkräm och tandtråd eller mellanrumsborste på kvällen.
Våga ställa frågan i tandläkarstolen
Du har rätt att veta vad som hamnar i din mun. Ändå är det få som frågar. Kanske känns det fånigt, eller så vill man inte verka besvärlig när tandläkaren redan har handskarna på.
Men en bra tandläkare uppskattar frågan. Fråga varför just det här materialet. Fråga hur länge det brukar hålla i en tand som din. Fråga om hålet verkligen måste lagas nu, eller om det går att avvakta och följa upp. Har du allergier, till exempel mot vissa metaller eller akrylater, ska du absolut säga det innan behandlingen börjar.
Om du vill veta mer om hållbara och biokompatibla fyllningsmaterial kan du vända dig till en klinik med allmäntandvård i Solna för hela familjen, där tandläkaren går igenom vilka alternativ som passar dina tänder bäst. Det är just i den vanliga, regelbundna kontrollen som de smarta besluten fattas, långt innan det börjar värka.
Det finns inget universellt rätt material. Ett barn med ett litet hål i en mjölktand, en trettioåring med kaffevanor och en pensionär med blottade tandhalsar behöver helt olika lösningar. Hållbarhet handlar om att matcha rätt material med rätt tand och rätt människa. Inte om att välja det dyraste eller det mest trendiga.
Så nästa gång lampan lyser blått ovanför dig och du känner den där lätta kemiska doften av härdande komposit, vet du åtminstone vad som händer. Och kanske, bara kanske, har du ställt en fråga som gjorde skillnad för din tand i många år framåt.